Koti ja isänmaa (Hem och fosterland) – Sebastian Lindberg
Kuvataiteilija Sebastian Lindberg (s.1978) teki loppytyönsä Kuvataideakatemiaan vuonna 2006. Valmistumisen jälkeen hän on työskennellyt pääosin videon kanssa ja hänen teoksia on ollut esillä niin yksityis – ja ryhmänäyttelyissä kuin video- ja elokuvafestivaaleilla ja televisiossa. Videot ovat muodoltaan vaihdelleet kerronnallisista lyhytelokuvista visuaalisempiin videoinstallatioihin.
Hänen viimeisin yksityisnäyttely oli ”Kansalainen – Medborgare” Galleria Huudossa vuonna 2010. Näyttelyssä hän käsitteli muun muassa kansalaisuutta ja suomalaista identiteettiä – ja varsinkin suomalaisten suhde väkivaltaan sekä väkivalta kulttuurisesti määräytyvänä ilmiönä. Tätä aihetta Lindberg jatkaa Poriginalin ”Koti ja isänmaa” -näyttelyssä, joka esittelee Lindbergin uusi samanniminen videoteos.
Videoteos perustuu Ann-Mari Lindbergin (s. 1935) haastatteluihin. Ann-Mari Lindberg on taiteilijan täti, ja ammatiltaan kirjailija. Ann-Mari Lindberg on muun muassa julkaissut omaelämäkerrallisen trilogian, jonka osat ovat ”Kraschen” (Romahdus) (Söderströms/Kirjayhtymä 1996), “Chansen”(Mahdollisuus) (Söderströms/Tammi 1998) sekä “Revanschen” (Hyvitys) (Söderströms 2000/Tammi 2002).
Näyttelyn videoteos kertoo Ann-Mari Lindbergin sodanaikaisista kokemuksista. Sebastian Lindberg kirjoittaa:
”Koti ja Isänmaa” kertoo mikrohistorian keinoin pienistä yksityiskohdista, jotka valaisevat historian suurempia tapahtumia. Esimerkiksi sodan syttymisestä kerrotaan muun muassa sen kautta miten isoisä osti kaasunaamareita koko perheelle ja miten isoäiti ompeli lumipukuja lapsille. Jatkosodan liittolaisuutta Natsi-Saksan kanssa sivutetaan kun Ann-Mari kertoo siitä militaristisesta kasvatuksesta jonka hän sai Helsingin Saksalaisessa koulussa jonka hän kävi vuoteen 1944 asti. Vihollisuudesta venäläisten kanssa kerrotaan sen kautta miten isoisän maatilalla olleet sotavangit saivat Ann-Marin muuttamaan käsityksensä venäläisitä, ja miten vaikeata heitä oli enää nähdä pelkkinä vihollisina.
Mikrohistoriallinen, katkonainen lähtökohta ja kerrontatapa toimii myös keinona jolla vältetään sotakokemuksien glorifiointia – ja sitä kautta sodan glorifiointia. “
Teoksessa on käytetty perhekuvien lisäksi myös osia Puolustusvoimien uutiskatsauksista jotka julkaistiin sotien aikana.
Helsingissä järjestetään samanaikaisesti ryhmänäyttely “No Tricks” Muu Galleriassa johon Sebastian Lindberg osallistuu seitsemän muun taiteilijan kanssa (5-28.8.2011).
Kiitos tukijoille:
“Koti ja isänmaa” teoksen tuotantoa on tukenut: Avek / Mediataide
ochNäyttelyä ovat tukeneet: Svenska Kulturfonden, Uudenmaan rahasto, Svenska Kulturfonden i Björneborg, Oskar Öflundin säätiö
PRESSMEDDELANDE
Bildkonstnären Sebastian Lindberg (f.1978) gjorde sitt avgångsarbete från Bildkonstakademin 2006. Efter examineringen har han huvudsakligen arbetat med video och hans verk har visats i såväl separat- som grupputställningar och på video- och filmfestivaler samt på tv.
Hans senaste separatutställning var ”Kansalainen – Medborgare” på Galleri Huuto 2010. I utställningen behandlade han bland annat nationell och finländsk identitet – och särskilt finländarnas relation till våld, samt våld som ett kulturellt betingat fenomen. Detta ämne fortsätter Lindberg att behandla i den aktuella utställningen i Galleri Poriginal, där det det nya videoverket ”Hem och fosterland” visas.
Videoverket är baserat på intervjuer med Ann-Mari Lindberg (f.1935). Ann-Mari Lindberg är konstnärens faster och författare. Ann-Mari Lindberg har bland annat publicerat en självbiografisk trilogi vars delar är ”Kraschen” (Söderströms 1996), “Chansen”(Söderströms 1998) sekä “Revanschen” (Söderströms 2000).
“Hem och fosterland” berättar om Ann-Mari Lindbergs krigstida upplevelser. Sebastian Lindberg skriver:
“Med mikrohistoriens medel berättar “Hem och Fosterland” om små detaljer som belyser historiens större skeenden. Till exempel om krigets början berättas genom hur farfar köpte gasmasker åt hela familjen och hur farmor sydde snökåpor åt barnen – likadana snökåpor som soldaterna bar. Fortsättningskrigets vapenbroderskap berörs när Ann-Mari berättar om den militäriska uppfostran hon fick i Helsingfors Tyska skola som hon gick i till och med 1944. Om fiendeskapen med ryssarna berättas genom hur krigsfångarna som var på farfars gård fick Ann-Mari att förändra sin uppfattning av ryssar, och hur svårt hon hade att efter det se dem som bara fiender.
Den mikrohistoriska, splittrade utgångspunkten och berättarsättet tjänar även som en metod vars syfte är att undvika en glorifiering av krigsupplevelserna – och indirekt en glorifiering av kriget.”
Förutom familjebilder har det i verket använts delar ur Försvarsmaktens krigstida nyhetsjournaler. Journalerna präglas av en stark propagandaton. Ryssarna jämförs med bland annat råttor och löss.
“Jag har velat berätta om min fasters generations upplevelser, och hur dessa upplevelser har format hennes värderingar för jag tror att föregående generationers upplevelser också på något sätt speglas i oss trots att vi inte alltid vet hur.”
Sebastian Lindberg tackar: Avek/mediekonst, och Svenska Kulturfonden, Suomen Kulttuurirahasto / Uudenmaan rahasto, Oskar Öflunds stiftelse samt Svenska Kulturfonden i Björneborg